Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig
som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
-glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret mellan olivträden.
Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig
natthimlen råmade
vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.
/tomas tranströmer
världens finaste mening.
Kommentera